Skrivrehab

images

Kvinnan som tog emot mig i receptionen såg på mig uppifrån och ned – och suckade. Jag presenterade mig, förklarade att jag bokat tid på kliniken och fick en blankett och penna slängd framför näsan.
     ”Skriv här”
Skriv? Jag är ju här för att jag inte KAN skriva.
Som om hon kunde läsa mina tankar drog hon tillbaka blanketten och snörpte ihop läpparna till ett streck, fumlade med något vid receptionsdisken och vrålade i någon slags kommunikationsapparat. Varför hon nu behövde apparaten – hennes vrål studsade mellan väggarna så hibiskusarna på fönsterkarmarna hoppade ur sina krukor.
     ”Jörgen, vi har en till, ta med dig färgdynan!”
Inom några sekunder uppenbarade sig en ung man med rastaflätor fladdrandes ända ner till fotlederna med en liten låda i handen. Jag uppmanades att trycka mitt pekfinger först mot burken och sedan förflytta fingret till ett papper, ungefär som om jag vore 3 år och gick på dagis och fick min första fingerfärgslektion. Kvinnan och den unge mannen som jag förmodade var Jörgen såg belåtna ut.
    ”Då så, välkommen hit, du bor i rum 45. Finns på tredje våningen, ta korridoren till vänster där borta och följ skyltarna. För du kan väl läsa?”
Jag svarade inte utan tog rumsnyckeln och gick muttrandes mot den anvisade korridoren. Jodå, läsa det kan jag fortfarande och innan jag lämnar det här bygget ska jag ha läst lusen av dem båda…
Advertisements

One thought on “Skrivrehab

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s